Ambulansupphandling pågår och en nysning från blåljusutredningen


Onsdagens partiledardebatt präglades av inrikesfrågor, och då framförallt kring säkerhetsläget där skjutningar och sprängningar debatterades. Lite längre ned kommer jag i korthet beröra delbetänkandet från Blåljusutredningen, men kan inte låta bli att förundras över hur retoriken och tongången kring den våldsamma utvecklingen gjort helt om (milt uttryckt). I skuggan av diskussionerna kring sjukhusbygget i Solna och diverse sprängningar och skjutningar, så måste ambulanserna rulla. Eller producera som man nu 2018 säger. Ambulansproduktionens tidevarv med dynamisk riskfylld dirigering…

Om allt går enligt plan så kommer Stockholms läns landsting (SLL) genom tjänstemännen vid Hälso- och sjukvårdsförvaltningen (HSF) under februari meddela vilka ambulansbolag som fått förtroendet att producera ambulanssjukvård i fyra år och tio månader från och med 1 februari 2019. I avtalstiden ingår en uppstartsperiod inför driftstart. Därefter kan HSF ensidigt förlänga avtalet, en eller flera gånger, upp till maximalt tre år. Redan i juni startar läkarbilarna sin verksamhet.

HSF har tidigare landat i en utökning av nuvarande tjänst från och med den 1 februari 2019 sker en ökning med tio (10) ambulanser och fem (5) transportambulanser fördelat på olika tider på dygnet.

Ambulansbolagen kommer efter godkännande av landstinget kunna anlita underleverantörer för genomförande av uppdraget, vilket jag förstått välkomnas av nu opererande ambulansbolag. Det öppnar en dörr till mindre aktörer med ambulanstjänst i sitt tjänsteutbud.

Landstinget är av utvärderingsdokument att döma mycket nöjda med ambulansbolagens arbete, så de nu opererande bolagen kan räkna med att ligga bra till i pågående upphandling.

Verksamhetsövergång kommer troligen inte bli aktuellt. Detta kan innebära vissa uppsägningar och en ny omgång av ansökningar till bolagen som får uppdrag för kommande år, vilket skett förut och då inneburit lönesänkning i vissa fall. Detta rävspel kan skapa både förtrytelse och förvirring bland ambulanspersonalen, och särskilt bland personer som av olika skäl inte anses bekväma. I vissa fall finns särskilda skyddsregler för arbetstagare vid ofrivilligt arbetsgivarbyte, det vill säga vid övergång av ett företag, en verksamhet eller en del av en verksamhet från en arbetsgivare till en annan. Men sannolikt är det inte tillämpbart i det nu aktuella fallet.

Delbetänkandet av Blåljusutredningen presenterades nyligen. Ambitionsnivån har varit hög från utredaren som sannerligen inte haft en enkel uppgift. Utredaren har haft möten med Myndigheten för samhälls- skydd och beredskap, Sveriges Kommuner och Landsting, Brandmännens Riksförbund, Fackförbundet ALARM-Ambulansförbundet, Vårdförbundet samt Polisförbundet. Utredaren har gjort studiebesök på olika platser i landet. Attacker mot blåljuspersonal och vårdpersonal har enligt utredaren förekommit frekvent under i vart fall en tioårsperiod och utgör inte enbart ett storstadsfenomen utan är spritt över hela landet. Attackerna som beskrivits av remissinstanserna har varit mycket allvarliga. Även om intensiteten kan variera har det latenta hotet över tiden varit så uttalat att särskilda rutiner har införts och skyddsutrustning införskaffats. ALARM-Ambulansförbundet och Brandmännnens Riksförbund föreslog tidigt flaggning av farliga personer, riskadresser, kriminella nätverk, skyddsutrustning, mer taktisk övning och ett helt reformerat gränsskydd.

Delbetänkandet landar i ett antal straffrättsliga förändringar för blåljuspersonal och andra samhällsnyttiga funktioner som angrips. Det är förstås redan i dag straffbart att till exempel kasta sten mot blåljuspersonal, placera sprängladdningar vid polisstationer, angripa och hota ambulanspersonal eller kasta handgranater mot poliser.

Utredaren vill betona brottets allvar och stärka skyddet för blåljuspersonal genom att ett nytt brott, ”blåljussabotage”, införs i brottsbalken. Brottet gör det straffbart att angripa eller störa polis, räddningstjänst eller ambulanssjukvård på ett sätt som hindrar eller försenar deras arbete. Straffet föreslås bli upp till fyra års fängelse och i grova fall upp till livstids fängelse.

Utredningen föreslår även:

Att det lägsta straffet för grovt våld eller hot mot tjänsteman höjs från fängelse i sex månader till fängelse i ett år och att det högsta straffet höjs från fängelse i fyra år till fängelse i sex år.
Att en ny bestämmelse förs in i brottsbalken som innebär att domstolen ska se särskilt strängt på fall där någon med våld eller hot har angripit en annan person på grund av dennes arbete.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2019. Betänkandet ska nu gå ut på remiss.

Blåljusutredningen tillsattes av den rödgröna regeringen i december 2016. Den leds av riksåklagaren Anders Perklev. Utredningen fortsätter nu sitt arbete, bland annat med att kartlägga domstolsavgöranden som gäller polismäns rätt till ersättning vid allvarlig kränkning och föreslå de åtgärder som behövs för att säkerställa deras rätt till ersättning. Jag anser sedan flera år att några av de viktigaste åtgärderna vid sidan om möjliggörande av ”flaggning” och regelbunden övning, är upprättande av ambulansberedskap, upprättande av gränspolis, tull och ett införande av ett minimistraff omfattande fem (5) år för den som angriper blåljuspersonal.

En annan inte helt oviktig aspekt är att åtminstone börja diskutera frågan om personsekretess för blåljuspersonal. Jag har reagerat över att SOS ALARM Sverige AB flaggar upp medarbetares för- och efternamn i rekryteringskampanjer. Det krävs inte mycket fantasi för att spåra riskerna med att trumpetera ut personuppgifter på alarmeringspersonal. Uppgifter som i fel händer kan användas för att få access till samhällsviktiga forum.

Här finner ni ett delbetänkande av Blåljusutredningen

I siktet för framtida krönikor

Vid sidan om skrivande kring frågor om blåljuspersonalens säkerhet så har jag bekantat mig med den bransch som tillhandahåller evenemangssjukvård och räddningsberedskap. Företagens prissättning är varandra så olika som natt och dag. Mer om detta vad det lider.

Tack för alla tips på uppslag. Hedra stjärnan gott folk och vila i tanken kring Arthur Schopenhauers teori om sanningens tre faser:

1 förlöjligas
2 motarbetas ihärdigt
3 anses som en sjävklarhet 

Henrik ”Hoffa” Johansson är kolumnist i Samverkan 112


 

Kommentarer

  1. Andreas säger:

    Fråga 2017/18:586 Läkemedelshantering i ambulanssjukvården

    av Cecilia Widegren (M)

    till Socialminister Annika Strandhäll (S)

    Att varje dag jobba för att stärka patientsäkerheten är oerhört viktigt och något som välfärdens kärna, det vill säga medarbetare i vård och omsorg, jobbar med dygnet runt. Myndigheter och empirisk forskning ska såklart ligga till grund för detta arbete. Socialstyrelsen beslutade 2005 att endast legitimerad person ska iordningställa läkemedel samt att denna person själv ansvarar för administrering av läkemedel till patient och att delegering inte är möjligt (4 kap. 1 § SOSFS 200:1).

    För att en patientsäker vård ska bedrivas finns det lagar, föreskrifter och reglementen som reglerar ansvar och skyldigheter för olika roller. Allt för att stärka patientsäkerheten med en så god och kvalitativ vård som möjligt.

    För att göra detta hanterbart finns det dispenser på området, till exempel inom ambulanssjukvården. Det förekommer därför i dag att det på vissa håll i landet finns anställningar i ambulanssjukvården med dispenser. Det är då oerhört viktigt att normgivande myndigheter och tillsynsmyndigheter är överens om detta och är tydliga med vad som ska gälla. Det förekommer tyvärr att ansvariga myndigheter, Inspektionen för vård och omsorg (IVO) och Socialstyrelsen, har olika uppfattningar om vad som gäller vad avser läkemedelshantering inom ambulanssjukvården. För att patientsäkerheten inte skall riskeras är det på tiden att regeringen ser till att ansvariga myndigheter sätter ned foten.

    Med anledning av det ovan beskrivna vill jag fråga socialminister Annika Strandhäll:

    Vilka åtgärder avser socialministern att vidta för att förtydliga för välfärdens kärna, ambulanssjukvårdspersonal, om det är Socialstyrelsens, IVO:s eller annan statlig myndighets tolkning som gäller vad avser läkemedelshantering inom ambulanssjukvården, och när ska dessa åtgärder vidtas?
    Hej Henrik!
    Riksdagspolitiker börjar nu reagera på beslutet som IVO syd skapade december -16.
    Beslutet följer inte gällande föreskrifter!
    Mvh / Andreas Siversson

Lämna en kommentar

*