Polisen i förskolan

 

Tiden läker inga sår. Riksdagen antog Nollvisionen 1997 och ska ledas av statliga myndigheter. En av dessa är Polisen. För att det förebyggande arbetet mot död, hälsoförluster i trafiken ska lyckas måste offentliga samtal föras mellan polisen och allmänheten. Skadeförebyggande arbete är något som sker tillsammans och är långsiktigt. Därför måste barn och unga inkluderas i dessa samtal. Polisens delaktighet i förskolan skulle kunna vara ett pedagogiskt steg att utveckla Nollvisionen.

Nollvisionen har varit en mycket framgångsrik vision för trafiksäkerhet i Sverige men även i andra länder. Att riksdagen fattade beslut om Nollvisionen 1997 var ingen slump. Det finns en trafiksäkerhetsfilosofi bakom visionen och en historik av olyckor och dess lidanden. Mycket arbete läggs ned av statliga myndigheter att höja nivån för det förebyggande arbetet. Det är viktigt med en helhetssyn på trafiksäkerheten och det är därför viktigt att det sker samverkan mellan myndigheterna i detta arbete.

Polisen har en viktig roll i Nollvisionsarbetet. Men de senaste årens tystnad från polisens sida i trafiksäkerhetsfrågorna är bekymrande. Man skulle till och med kunna oroa sig för att deras engagemang är dalande. Någon offentlig utvärdering av Polisens eget nollvisions-arbete har inte synts till. Den synliga uppgift som Polisen har innebär att föra samtal och dialoger med barn, ungdomar och familjer om trygghet och säkerhet i trafiken. Om Polisen ska leda vår gemensamma Nollvision mot hälsoförluster och dödliga skador måste de kunna samtala om förluster, sorg, ansvar och det gemensamma. I annat fall hamnar vi alla i ett tomrum.

Polisjakterna i trafiken och barnen

Polisens rätt till våldsanvändning får aldrig överskugga det nationella nollvisionsarbetet. Låt trafiksäkerheten få ta plats på polisutbildningar och i ledningsstrukturen inom Polisen. Jag har på nära håll följt två tragiska händelser och konsekvenser av polisens egen våldsanvändning; biljakterna i trafiken. I en debattartikel i Aftonbladet den 13.9 hördes röster från föräldrar i flera familjer[1]. Deras barn och ungdomar har dödats i polisens biljakter. Att skriva om denna sorg och förluster måste vara obeskrivligt svårt. Att sätta ord på den livsomställning som det inneburit. Men ändå skriver föräldrar från dessa familjer om vägen framåt och betydelsen av förebyggande arbete. De önskar att inga föräldrar i framtiden ska förlora sina barn. Och de önskar samtal och en öppen diskussion om denna väg. Kan vi lära något av händelserna? Kritiken riktas mot politiker och polisen. Dagens biljakter sker under mycket betänkliga former. Det är ett moment som är ett av de allra mest farliga som Polisen utför samtidigt som allmänheten är tämligen dåligt insatta i vilka risker detta får i våra gemensamma trafikmiljöer. Kanske vore detta något att lyfta upp i trafikskolorna men också redan i skolvärlden.

Polisen och förskolorna i Stockholm – en nationell modell?

Områdespolisen och förskolorna på Järvafältet i Stockholm började förra året ett samarbete genom att polisen träffade barnen i förskolan. Ett engagemang som uppskattades mycket av barn, föräldrar, personal och polisens själva. Förskolans och polisens gemensamma mål var att avdramatisera polisens roll. Även medierna uppmärksammade detta[2]. Det blev positiva bilder för barnen men även för polisen. Även tidigare har liknande engagemang kunnat ses i Sverige[3]. Det skulle vara både spännande och intressant om denna modell kunde spridas i landet och även omfattade trafiken och trafiksäkerheten. Ett förebyggande arbete mot ohälsa, skador och död i trafiken måste nämligen stärkas. Vi har en Nollvision som kan bli bättre och därmed utvecklas till en ny nivå där barnen och förskolorna kunde ges en större plats. Jag menar att Polisen måste förändra sitt förebyggande arbete i grunden och att områdespolisen på Järvafältet kanske redan har lagt grunden för ett sådant nationellt arbete. Här finns sedan goda möjligheter för både skolan och socialtjänsten att följa med på förändringsarbetet. Då kan samtalen handla om betydelsen av förebyggande arbete, synliggöra risker och utsatthet men även låta barn och föräldrar få komma till tals med frågor. Det är en fråga och arbete i Nollvisionens anda.

JÖRGEN LUNDÄLV

Docent i trafikmedicin, Umeå universitet,  Docent i socialt arbete, Göteborgs universitet

[1] https://www.aftonbladet.se/debatt/a/pQLwg6/foraldrar-polisens-biljakter-far-inte-bli-en-dodsdom

[2] https://www.lararen.se/forskolan/likvardighet/stort-intresse-for-polisbesok-i-forskolan

[3] https://www.lararen.se/forskolan/annat/polisen-moter-barnens-fragor

Bild: Adobe Stock        Fotomontage: Sven Åsheden                                        Foto: Privat


 

Polisens tårtor och hetsande jakter skadar allmänhetens förtroende

En polisman åtalas för vållande till annans död och tjänstefel efter en polisjakt på moped där en 16-årig pojke avled i Lerum. En annan polisman döms i domstol för tagande av muta i samband med trafikbrott utanför Borås. För pengarna köps tårta som delas av ett okänt antal poliser. Jörgen Lundälv, docent i trafikmedicin.

Vi vill ha statlig nationell översikt över mobil vård

Den mobila vården behöver definieras nationellt och bli en egen organisationsform och vårdnivå, skriver företrädare från CISA – Centrum för interprofessionell samverkan inom akut vård.

Vi är överkörda och grundlurade

Öppet brev till landstingsledning och politiker i Kalmar: Efter senaste beskedet från sjukhuschefen, har vi timanställda/lasade på ambulansen många frågor och funderingar, då detta beslut oroar oss och vår framtid.

Attityder i gröna kläder och gula bilar

Kära ambulanskollegor! Världen vi lever i är skruvad på många sätt. Vi som bemannar landets ambulanser utsätts nästan dagligen för hot och våld. Det är givetvis inte okej men mycket bäddar vi nog för själva. Först och främst måste vi ändra förhållningssättet mot våra patienter och deras närstående. ”Varför ringer du ambulans, du är ju inte sjuk” är nästan ett mantra för många kollegor.

Rena lotteriet om du ska få en ambulans

Sjuksköterskans rapport från verkligheten: Därför fungerar inte ambulanssjukvården.

Vi har ett systemfel i detta land!

Ni som följer Anders Karlsson i debatten om Sveriges operativa verklighet och beredskapsfrågorna vet att dessa frågor ligger Anders varmt om hjärtat. Som tidigare chef för ambulanssjukvården i södra Stockholm samt chef för ambulansdirigeringen i Stockholms län är Anders övertygad om att blåljusorganisationernas framtid ligger just hos er i den operativa verkligheten. Anders debattinlägg når många läsare och det är för oss på Samverkan 112 hedrande att få publicera debattartiklar och krönikor av Anders. Vi välkomnar med denna debattartikel Anders som ny krönikör till Samverkan 112.

Hård kritik mot ambulansorganisationen i Göteborgsområdet

Jag läser då och då med stort intresse om olika ”ambulanskriser” i Sverige. På senare tid har det mest handlat om Skåne, där privata Falck är huvudman för merparten av ambulanserna. Just att ambulanssjukvården administreras av ett privat bolag brukar anföras som den främsta orsaken till det kaos, som enligt vissa bedömare råder i Skåne. Även Stockholms län (med en till stora delar privat ambulansverksamhet) samt Gävleborg (där landstinget styr ambulansverksamheten) har pekats ut som problemområden.

Samtalen till 112 ökar snabbt

I gårdagens debattartikel i Svenska Dagbladet uttrycker Maria Khorsand, SOS Alarms VD, och Claes Eliasson, verksamhetschef för Alarmering och Beredskap inom SOS Alarm, oro för verksamhetens förutsättningar att hantera de snabbt ökande larmsamtalen till 112.

Samaritens Ambulans i Pridetåget – hade körförbud

Negativ reklam för Stockholms läns landsting (SLL).