När IVO gör en raid!


Jag ögnade nyligen igenom några anmälningar (LEX-Maria) kopplat till befarade brister hos vårdgivare som Inspektionen för vård och omsorg (IVO) utrett/- utreder. Jag fastnade särskilt för ett ärende kopplat till en dataförlust kopplad till journalsystemet FRAPP. Mer om detta lite längre ned.

Många har nog på ett eller annat sätt stött på en raid från IVO i ärenden kopplade till legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal, det vill säga i personärenden. Jag vet kollegor som haft utredningar hängande över sig i över 1,5 år med allt vad det innebär. En IVO-anmälan från en vårdgivare tar i regel lång tid att utreda. Det är förstås viktigt att utredningar sker med både stor noggrannhet och rättssäkerhet, men det man ofta glömmer är att personen vars legitimation står under lupp inte sällan kan möta på hinder i sin karriär eller jobbsökande. Många arbetsgivare slår nämligen en liten trudelutt till IVO för att kolla av legitimationen innan anställning. Då framkommer det även om det pågår en utredning, vilket kan var nog så knepigt att förklara för en presumtiv arbetsgivare. Jag nämner detta då det i sammanhanget fungerar lite olika när vårdgivare respektive privatpersoner kollas upp. Risken att en anmälan till IVO används för att sätta ”käppar i hjulet” för en människa, ligger åtminstone i farans riktning. Jag har som sagt stor förståelse för att ärenden ska utredas, men anser att det är viktigt att belysa rättssäkerhet och den reella möjligheten på arbetsmarknaden för en individ. Kravet på enkel, snabb och kostnadseffektiv handläggning (tillsammans med aspekterna kopplade till rättssäkerhet) är viktiga att belysa. Jag har talat med IVO som understryker att myndigheten försöker hålla ned utredningstiderna.

I oerhört många IVO-ärenden föreligger samtidigt ett arbetsrättsligt ärende

Vårdgivare är skyldiga att utreda och till IVO anmäla händelser som medfört eller hade kunnat medföra allvarlig vård skada. Syftet med utredningen ska vara att så långt som möjligt klarlägga händelseförloppet och vilka faktorer som påverkat det. Av vårdgivarens utredning ska framgå vilka åtgärder som har beslutats i syfte att hindra att liknande händelser inträffar på nytt, eller att begränsa effekterna av sådana händelser om de inte helt går att förhindra. Det ska även framgå att patienten har getts tillfälle att beskriva händelsen samt hur hälso- och sjukvårdspersonalen informeras om vårdgivarens analys och bedömning av händelsen i syfte att bidra till lärande och ökad patientsäkerhet. IVO:s ansvar när det gäller anmälningar enligt lex Maria är att granska vårdgivarens utredning. Om IVO bedömer att vårdgivarens utredning följer gällande bestämmelser avslutar IVO ärendet.

De flesta lex Maria-anmälningar handlar om bristande vård och behandling

Tillbaka till ärendet kring journalsystemet FRAPP. En vårdgivare som fakturerar regioner för ambulanssjukvård gjorde en anmälan om risk för allvarlig vård skada. Anmälan handlar om en dataförlust i journalsystemet FRAPP i oktober 2018. Den analys som gjorts av tekniska loggar visade på en dataförlust på 2,66 procent. Förlusten innebar att viss information i patientjournalerna helt försvann. Fyra journaler förlorades också i sin helhet. Den förlorade datan med viktiga uppgifter om patienter har inte varit möjlig att återskapa och det gick inte heller att se vilken information som fallit bort. IVO avslutade ärendet. IVO ansåg att ärendet istället skulle utredas som ett tillsynsärende. IVO bedömde att vårdgivaren, med inkommen komplettering, inte har kunnat utreda händelsen i nödvändig omfattning. IVO pekade på att vårdgivarens utredning uppvisade flera brister då vårdgivaren inte har kunnat identifiera de bakomliggande orsakerna till händelsen. Vidare har vårdgivaren inte klargjort vilka åtgärder som vidtagits för att förhindra att liknande situationer uppstår. IVO anser att vårdgivaren därmed inte fullgjort sin skyldighet att utreda händelser som har medfört eller hade kunnat medföra en allvarlig vårdskada. Denna skyldighet framgår av 3 kap. 3 och 5 §§ patientsäkerhetslagen (2010:659), PSL. IVO öppnade därför ett nytt ärende för fortsatt granskning av vårdgivarens verksamhet. Vårdgivaren lyckades inte i sin internutredning fastställa orsaken till händelsen. Vårdgivaren upprättade kontaktat leverantören av driften DXC Frapp förvaltning för att bringa klarhet i de bakomliggande orsakerna till incidenten och förebyggande åtgärder som vidtagits, men fick av utredningen att döma inget svar.

Ett annat intressant IVO-ärende initierades i början av 2020 med anledning av uppgifter om flera risker för patientsäkerheten inom ambulanssjukvården i Region Stockholm. Med anledning av den pågående smittspridningen av Covid-19 gjorde IVO bedömningen att den tidigare meddelade granskningen av patientsäkerheten inom ambulanssjukvården i Region Stockholm inte var aktuell att genomföra, eftersom vårdgivaren inte meddelats om tillsyn och inga handlingar har begärts – så avslutade IVO ärendet utan ytterligare åtgärd.

När IVO väl sätter in en raid så stiger pulsen för många

Hur många vårdgivare torskar i IVO:s nät frågar jag mig. Bilden är svåröverskådlig då det med all sannolikhet finns en stor komplexitet och ett gigantiskt mörkertal, då kvitter om brister i verksamheten i allmänhet och patientsäkerheten i synnerhet, tyvärr fått konsekvenser för anställda som slagit larm om missförhållanden, eller allvarliga risker. I Region Stockholm sker sedan många år inga kvantitativa uppföljningar av ambulansavtalen, och ofta finns det mängder av regler och ska-krav med en uppsjö av undantag i förvaltningslogiken. Ett sådant exempel som riskerar att leda till vårdskador såväl som arbetsskador, är den undermåliga mängden strukturerade övningar. Enligt gällande avtal ska respektive anställd underkasta sig tio (10) övningsdagar per år. Region Stockholm betalar via upphandlade priser vårdgivarna för att genomföra utbildningar (således är notan redan slantad). Under pandemin har, enligt RSSL-beslut, avtalsvillkoret rörande utbildning och övning varit undantaget för regionens ambulansvårdgivare. Bakgrunden är enligt Hälso- och sjukvårdsförvaltningen (HSF) att optimera förutsättningarna för de många förstärkningar som skett under perioden för pandemin, liksom för att optimera förutsättningarna för drift inom ramen för det mycket ansträngda läge som till följd av pandemin varit aktuellt inom ambulanssjukvården. Detta undantag har gällt sedan februari/mars 2020 och gäller t o m 31 augusti 2021. Under sommarmånaderna brukar HSF efter hemställan från ambulansvårdgivarna även plocka bort kravet på specialistsjuksköterska. Det är dock ingen skillnad på fakturorna som skickas till regionen. Stålarna ska in helt enkelt. 

År 2019 har IVO fattat beslut i 44 lex-Maria-ärenden som gäller prehospital vård. Knappt hälften (47 procent) av alla anmälningar handlar om brister i diagnosticering eller vård och behandling. IVO har också fått in flera anmälningar som gäller brister i prioritering (25 procent) och rådgivning (16 procent). Drygt 65 procent av anmälningarna kommer från ambulansverksamheten

HSF meddelar mig brevledes att det under 2019 bedrevs utbildning/övning helt enligt avtal. Jag undrar om all ambulanspersonal i Region Stockholm uppskattar att vara alibi till detta påstående. Följdfrågan, hur HSF fått information om när, var och hur dessa utbildningar och övningar ägt rum lämnas obesvarad – det finns inte en tillstymmelse av underlag att granska. Jag har inte träffat en enda kotte som övade tio (10) heldagar under 2019. Men HSF har utan prut slantat varenda inkommande faktura från ambulansvårdgivarna. All ambulanspersonal ska genomgått PS-utbildning (prehospital sjukvårdsledning) och detta ska följts upp av EKMB (Enheten för katastrofmedicinsk beredskap) vilket ska ha genomförts i en plan fram till pandemins start. Det är lovvärt och viktigt att EKMB för statistik och listor över vilka som går PS-utbildning och övning inom området. HSF borde rimligen föra listor över antal utbildningar på personnivå. Då blir det också enklare att se om antalet påstådda övningar korrelerar med antalet genomförda övningar.

Regionen ska vidare planera för regelbunden träning och övning så att personalen både kan upprätthålla och utveckla den katastrofmedicinska beredskapen och genomföra insatser vid allvarlig händelse. (HSLF-FS 2020:60)

IVO:s ärende om journalsystemet som förlorade anteckningar och hela journaler kanske är resultatet av tekniska svagheter i ett upphandlat datasystem, men det är allvarliga brister som kan få långtgående konsekvenser för vårdsökande. Patientsäkerheten inom ambulanssjukvården kanske är så bra den möjligen kan vara, men för att IVO ska kunna kontrollera i vilken grad ambulansvårdgivare och förvaltningar hedrar styrande regelverk att ambulanspersonalen ska (inte bör eller kanske) öva regelbundet*, så vore dokumentation av värde. 

Av de 36 lex Maria-ärendena som IVO har avslutat under perioden den 1 januari till och med den 3 oktober 2019 inom området prehospital vård handlar 20 beslut (56 procent) om att ambulanspersonalen inte har tillräcklig kompetens.**

* https://www.socialstyrelsen.se/regler-och-riktlinjer/foreskrifter-och-allmanna-rad/konsoliderade-foreskrifter/201322-om-katastrofmedicinsk-beredskap/

**IVO:s tillsynsrapport avseende 2019: https://www.ivo.se/globalassets/dokument/publicerat/rapporter/rapporter-2020/vad-har-ivo-sett-2019-digital.pdf

Textförfattare: Henrik Johansson


 

Kommentarer

  1. Ingemar Williamsson säger:

    Att prehospital vård saknar kompetens i stockholm blev väldigt uppenbart för mej och min fru när vi såg att ambulanspersonal och bakre läkarstöd tyckte att vår dotter skulle skämmas för att hon belastade sjukvården i onödan. Hon avled dagen efter ambulansbesöket hemma och bakre läkarstödet hade inte ens tittat i journalen, och missade därför både sjukhistorik och bakomliggande riskfaktorer. Mvh Ingemar Williamsson mora

Lämna en kommentar

Jag samtycker till att Samverkan 112 lagrar mina uppgifter enligt integritetspolicyn

*