Ambulansvänner!

För en tid sedan råkade jag en kollega som berättade att han inte var medlem i förbundet. Han var i största allmänhet trött på allt vad fackförbund hette och var sedan några år tillbaka sin egen lyckas dräng. Han sa något som Henrik-Jgjorde mig innerligt styrkt och hoppfull: – ”Ni Alarmare utvecklar radikala idéer och bildar långsiktig opinion för frågor som berör all ambulanspersonal. Ni samlar personer med olika uppfattningar och är före er tid. Er verksamhet involverar så många fler än fackligt anslutna. För mig är ni en pådrivande tankesmedja”.

Kanske ligger det något i kollegans reflektion, Tänk er en tankesmedja som debatterar ambulansens utveckling, som driver projekt, arrangerar seminarier, och som granskar villkoren inom ambulansen och driver på med förbättringslösningar. En smedjans vägplog som plöjer plats för möten mellan människor med intresse för en hållbar ambulanssjukvård helt enkelt.

När ALARM-Ambulansförbundet grundades 2005 var det delvis en motaktion mot ett allt för politiserat och tamt fackklimat. Storfacken behövde konkurrens av fristående branschspecifika fack. Ambulansens särart, beredskapen och insynen skulle lyftas.

Ett fackförbund eller en tankesmedja är aldrig starkare än de individer som bidrar till arbetet, deltar i samtalet, debatten och opinionsbildningen. All verksamhet inom ALARM-Ambulansförbundet sker öppet, och alla, helt oavsett utbildningsbakgrund eller roll inom ambulansen är välkomna på våra aktiviteter, av det enkla skälet att vi tillhör en och samma familj; nämligen ambulansfamiljen. Vårt grundläggande uppdrag är detsamma. Vi vill samla ambulanspersonalen i en stark och framåtsträvande organisation som ständigt förändras.

Inom den ambulansfackliga verksamheten ska vi ha ett generöst debattklimat. Vi måste kunna debattera svåra frågor och ideologiska målkonflikter. Förbundet har inte en åsiktskatalog skriven i sten, utan ett förhållningssätt som vilar i den demokratiska medlemsviljan. Goda ambulansare kan tycka olika kring färdval, men ända vara vänner. Den kollektiva samlingen för fackliga frågor, går utmärkt att förena med valfrihet, jämlikhet och individuella lösningar, mellan vad som ska vara ambulansfackets ansvar och individens ansvar. Förbundet kommer aldrig bli en kassako för politiska särintressen. Vi är inte heller en ideologisk gruva för en generallösning vad som är bäst för den eller dom.

Vi som befinner oss mitt i livet med ambulansjobb och allehanda aktiviteter, glömmer bort att det som är världsligt för oss, kan vara lyckan i en vardag av tristess för någon annan. Vi som hafsar i oss maten mellan uppdragen tänker sällan på att vi har en pension framför oss. Eller tänk tanken att du skadar Dig, smittas eller blir sjuk i tjänsten. Dessa frågor måste vi hålla levande och arbeta för. Därför måste ambulansyrket uppvärderas. Riskerna har ökat. Hot och våld mot ambulanspersonal är idag ett faktum. Kollega som berövas sin frihet och under mordhot tvingas in i en främmande bil under ett annat pågående uppdrag. Kollegor som jagas av knivbeväpnad person. Kollegor som beskjuts. Kollegor som anmäls och får stå till svars för IVO, ofta utan rättsligt skydd och ibland helt utan uppbackning från arbetsgivaren. Listan går att göra lång och är lika meningslös som oacceptabel.

Ambulansvänner, en del tycker att fackligt engagemang är meningslöst. Att det egentligen inte spelar någon roll. Som att arbetsplatserna skulle ha samma utveckling ändå, oavsett fack eller ej. Inget kan vara mer fel.

Tänk er om landstingen och ambulansbolagen fick verka utan vår närvaro. Då blir det självklart varför vi som är här idag väljer att samla oss. Jag vet varför jag blev engagerad:

Jag blev engagerad när jag såg behov av rättvisa och insyn. När jag såg hur vi tillsammans de facto kan göra skillnad.

Jag blev engagerad när jag såg hur vissa arbetsgivare gjorde skillnad på människor och människor,

Jag blev engagerad när kollegan riskerade sitt arbete för att hon anmält risker i verksamheten och påpekat allvarliga fel på fordonsflottan.

För mig blev medlemskapet i Alarm Ambulansförbundet självklart när jag såg vad förbundet har åstadkommit.

ALARM-Ambulansförbundet handlar om solidaritet och kan den växa genom tankesmedjans glödande debatt har vi kommit en bra bit på vägen.

Det är dags för en facklig kraftsamling!

Med vänlig hälsning, Henrik Johansson, Förbundsordförande

Lämna en kommentar

Jag samtycker till att Samverkan 112 lagrar mina uppgifter enligt integritetspolicyn

*