Nitlott i Stockholms ambulanslotteri

DEBATTARTIKEL

Hälso- och sjukvårdsförvaltningen (HSF) inom Stockholms läns landsting (SLL) har bakom lykta dörrar med behörig distans från ambulanspersonal, medborgare, arbetstagarorganisationer och förtroendevalda politiker i underhandling med direktörerna för ambulansbolagen innan sommaren enats om ett antal åtgärder för att ”säsongsanpassa” ambulansverksamheten. Nu har vi resultatet för sommarens chanstagning i Stockholms ambulanslotteri. Frustrerad personal som bävar för vad som blir nästa giv i ambulanslotteriet.

Efter enträgna påtryckningar från det som närmast kan beskrivas som ambulanskartellen tog landstingets beställarenhet sonika bort ca tio akutambulanser under sommaren, vilket inte kan ses som något annat än en nedrustning av en redan kraftigt eftersatt beredskap. Någon konsekvens- och riskanalys fanns inte innan beslutet, ännu mindre en medvetenhet om ambulansens roll som en katastrofmedicinsk nödvändighet. Tjänstemän vid landstingen har medvetet eller omedvetet skapat så täta lager av begreppsdimma att vi inte längre kan urskilja de centrala frågorna. Landstingets planer blir uppenbart absurda i paritet till verklighetens förutsättningar. Alarm Ambulansförbundet anser att förfarandet är förkastligt.

Det som sker i Stockholms län blottlägger en mosaik av systematiska chanstagningar. Påståendet att det saknas ambulanspersonal återkommer likt ett mantra. Påståenden ersätter dock inte fakta. Det vore mer hederligt om landstinget berättade om den idag uppenbara personalomsättning som sedan länge är synonym med en ambulansverksamheten utan beredskap och övning. Om landstingets tjänstemän hade bemödat sig att ställa frågorna till ambulanspersonalen eller arbetstagarorganisationer som omsluter personal inom ambulanssjukvården så hade de fått svaret. Som bransch- och arbetstagarorganisationer ser vi konsekvenserna av eftersatt övning och beredskap på otäckt nära håll, och vi kan inte utan stunget samvete tiga om de missförhållanden som råder. Därför talar vi när landstinget tiger.

Vi har sedan lång tid efterlyst öppenhet, insyn och en mer ändamålsenlig avtalsuppföljning för att råda bot på den oreda som de senaste åren blivit ett dystert signum för ambulanssjukvården i Stockholms län. Kritiken mot den slutenhet som är synonym med bolagslogiken går nu att överföra på de som är satta att säkra länets ambulansberedskap, nämligen landstingets beställarenhet. Förbundet har flera gånger frågat beställaren hur de säkerställer att tjusiga beredskapsplaner stämmer överens med verkligheten. Personal utan övning och nödvändig beredskap förväntas realisera de färggranna prospekten. Svar uteblir.

Det vore mer hederligt av landstinget att tala klartext och oförfalskat berätta för medborgarna vad de får för sina skattepengar. Den så kallade ”ambulansproduktionstiden” bör ställas i paritet till det alltmer bortglömda begreppet ”beredskap”. Logiskt leder det till ökade risker för alla parter och patientsäkerheten är satt på undantag. Socialstyrelsens skallkrav kring övning och beredskap har genom vantolkningar devalverats. Därför har Alarm Ambulansförbundet etablerat kontakt med Socialstyrelsens rättsliga råd.

Det är som förbundet tidigare fört upp till debatt. När två diametralt olika intressen möts, bolagslogiken och allmännyttan, så kommer konsekvenserna som ett blekt brev på posten. Vi ser på tok för mycket negativa konsekvenser när trendord får styra beredskapsarenan. Det senaste kring ”säsongsanpassning” och införande av fantasifulla begrepp som ”ambulansproduktion”, som bara kan äga ett syfte; nämligen att rita om kartan och uppfinna en ny verklighet, där folk är mindre sjuka och drabbade av olyckor på sommaren, där personalen inte ska öva eller vara i beredskap då landstinget i riskblindhet nedrustar ambulanssjukvården och äventyrar personalen och patienternas säkerhet. Ekvationen går inte ihop och hör inte heller ihop.

Vår kritik avser i första hand inte enskilda aktörer. Det är trendberoendet och det systematiska användandet av landstingets humbug som ifrågasätts. Det finns förstås också bedömningar som är respektabla, men det finns alltför många gissningslekar vars rätta plats är i papperskorgen.

Frånvaro av övning, otrygga anställningsvillkor och skyhög personalomsättning är sannerligen inte att värna skattebetalares intressen. Lösningen stavas regelbunden övning, beredskap, trygga anställningar och verkligt medbestämmande.

Henrik Johansson, Förbundsordförande Alarm Ambulansförbundet

Kommentarer

  1. Denis Jakopovic säger:

    Huvudet på spiken med denna artikel. Det finns ett antal exempel på där samhällsmedborgarna blivit lidande som en direkt följd av neddragningarna i somras men detta är inte rätt forum för att gå in på dessa detaljer. Att denna neddragning genomförts tyder på ett stort systemfel som inte får men sannolikt kommer att upprepas nästkommande sommar. Det innebär att ytterligare liv kommer att sättas på spel, människors hälsa äventyras pga. byråkratins fasta grepp. Våra samhällsmedborgare vaggas in i falsk trygghet. Vi som jobbar där ute är alltid villiga att hjälpa människor i nöd. Landstinget måste se till att ge oss rätt förutsättningar för att vi skall kunna rädda liv och hjälpa människor i nöd. Det finns resurser men de måste utnyttjas på rätt sätt och samarbete måste ske mellan de som bestämmer och de som är ute på fältet. En öppen kommunikation är nyckeln till ett gott samarbete. Genom kommunikation och effektivitet kan Stockholm få en ambulanssjukvård i världsklass, något som svensk sjukvård kan vara stolt över och något som alla medborgare kan känna sig trygga med – på riktigt.

Lämna en kommentar

Jag samtycker till att Samverkan 112 lagrar mina uppgifter enligt integritetspolicyn

*