Bevara oss från jouren och bemanningshysterin inom ambulanssjukvården


Vissa saker tål att upprepas. Att lägga ut jour på scheman inom ambulanssjukvården är redan på förhand dömt att misslyckas. I synnerhet i organisationer med 90 sekunders inställelsetid.

Nu har tanken på att lägga ut jour och trolla bemanningsbolag utan kollektivavtal och lattja runt med dynamisk dirigering vaknat igen. Och åter måste vi tydligt säga: Nej!

Införande av jour har i huvudsak tre skäl. För det första så sparar det pengar på kort sikt åt landsting och regioner som idag blöder pengar, å för det andra så rundar det framförhandlade kollektivavtal, och för det tredje så kringgår det intentionerna bakom regelverk kring arbetstids- och arbetsmiljölagar.

Arbetstiden är en inte helt oviktig aspekt för människor i valet av vilket arbete de kommer söka. Under livet så förändras förutsättningarna och stundtals, exempelvis vid familjebildning, så kräver det civila livet större uppmärksamhet än yrkeslivet.

Viktiga reformer som är värda att hålla i minnet

Arbetslagstiftningen har sitt ursprung i det fackliga kravet på åtta timmars arbetsdag. Redan 1919 antog den internationella arbetstagarorganisationen ILO* en konvention om åtta timmars arbetsdag och 48 timmars arbetsvecka. Lagstiftarna i Sverige slog senare samma år fast åtta timmars arbetsdag på försök. Lagen började gälla 1920 och då inom industrin och till  närstående verksamhetsområden. 1930 blev arbetstidslagen definitiv då lagstiftaren efter fackliga påtryckningar ansåg att det krävdes reformerad arbetarskyddshänsyn. För alla arbetstagare viktiga reformer som är värda att hålla i minnet.

1970 fastställdes en generell förkortning av den ordinarie arbetstiden från 42,5 timmar till 40 timmar i veckan. Övertidsreglerna blev snävare än tidigare lagstiftning. Övertid för nödvändiga förberedelse- och avslutningsarbeten kunde tas ut med 6 timmar i veckan mot tidigare 7 timmar. Allmän övertid fick tas ut med 150 timmar per år mot tidigare 200 timmar. Extra övertid kunde medges av Arbetarskyddsstyrelsen med 150 timmar om året. Som en nyhet innehöll lagen även bestämmelser om jourtid. Under åren har regelverket förändrats och sedan ett antal år så har arbetsgivare både fått eget tillsynsansvar och möjlighet att godkänna eget behov av övertid. Detta har gagnat arbetsgivare som systematiskt arbetar med övertid som en mer eller mindre planerad del av verksamheten.

Regler som arbetsgivare inte ska dribbla med

Regler om raster, nattvila och veckovila är inget som arbetsgivare ska tro sig kunna dribbla med. Att utan risk och konsekvensanalyser införa jour som de facto innebär att ambulanspersonal ska vistas mer på arbetsplatsen i stort sett utan ersättning, kan aldrig varit lagstiftarens syfte med lagen. Försvagningen av fackföreningsrörelsen har banat väg för det oskick vi gång efter annan får erfara inom arbetslivet. Se bara på hur Region Jönköping nu vill ställa akutambulanser som ett led att spara pengar. Utåt heter det att det saknas folk, men man nämner inte att uppsägningarna som sker har sin grund i försämringar av arbetstiderna och som resultat av en eftersatt beredskap. I Gävleborg har det gått så långt att regionen cementerat in användningen av bemanningsbolag utan kollektivavtal. Regionen har därtill skapat ett A och B-lag avseende löner och villkor.

Fackförbunden måste en gång för alla återlämna nycklarna till diverse samverkansgrupper och tala tydligt i frågan om den så avskydda jouren – som inte hör hemma inom ambulanssjukvård med 90 sekunders inställelsetid.

När arbetsgivarna säger att bestämmelserna om arbetstiden kan frångås genom kollektivavtal (3 § ATL**) så ska man vara vaksam. Sådana avsteg är möjliga då vissa regler är partsdispositiva, men det kräver att parterna också enas. I grunden kräver detta ett kollektivavtal.

Vid ATL:s tillkomst så framgick det med all önskvärd tydlighet att arbetstiden ska ses som en del av arbetsmiljön. För att det inte alls skulle råda något tvivel om saken, så har i ATL (2 kap. 10 §) och ATL (1 §) tagit in bestämmelser som hänvisar till respektive lagar. Detta synes arbetsgivare som trollar med jour och gränslöst dumma dynamiska dirigeringar helt och hållet bortse från.

En skrämmande och absurd företeelse

Från arbetsgivarhåll handlar som sagt påhitt som jour om att kringgå regelverk för att krama ut maximal tid då en anställd vistas på arbetsplatsen – detta till en så liten kostnad som möjligt. Flera arbetsgivare, både offentliga och ambulansbolag (på landstingssvenska ”privata vårdgivare”) kan kringgå ATL genom att köpa in tjänster från externa bolag, det vill säga när de hyr in vårdpersonal. Region Gävleborg och några ambulansbolag i Stockholms län har anammat modellen med att hyra in personal, vilket skapat stora skillnader i nettolöner, då den ordinarie personalen som regel inte alls kan kvittera ut lönerna som bemanningsbolagen betalar. Inte sällan arbetar redan många heltid hos en arbetsgivare och drygar sedan ut sina inkomster med anställning hos något av den långa raden av relativt nybildade bemanningsbolag vars signum ofta är avsaknad av kollektivavtal – något som inte synes bekymra vare sig regioner, landsting eller ambulansbolag.

Ur arbetsmiljösynpunkt är hela detta virrvarr med jour, gränslös dirigering och bemanningsbolag utan kollektivavtal en lika skrämmande som absurd företeelse, vilken sorgligt nog verkar slagit rot på många håll i landet. Jag är fast besluten om att arbetsgivare oavsett organisationsform, som systematiskt äventyrar de arbetstids- och arbetsmiljöregler som nödvändiga reformer syftat till, måste få beskedet – att för deras osunda fasoner finns heller inget kollektivavtal att hämta.

Bevara oss från denna tidsoreda och sluta betrakta ambulanspersonal som livegna.

Henrik ”Hoffa” Johansson är kolumnist i Samverkan 112

*International Labour Organization
**Arbetstidslagen


 

Lämna en kommentar

Jag samtycker till att Samverkan 112 lagrar mina uppgifter enligt integritetspolicyn

*