Ambulanssjuksköterskan Fredrik Andersson och hans 3 ambulanskollegor, kallades till en olycksplats där en femårig pojke blivit påkörd av en lokalbuss. Pojken hade hamnat under ena bakhjulet på bussen. Busschauffören märkte inte att olyckan inträffade utan fick veta att han kört på ett barn när en polispatrull stoppade honom och informerade.
– När vi kom fram till olycksplatsen var pojken grå i ansiktet, saknade kännbar puls och hade en andningsfrekvens på 35.
Bussens bakhjul hade rullat över pojkens buk, bäcken och lårben. Och jag hittade inget synligt kärl för en intravenös infart berättar Fredrik Andersson.
Snabbt beslut. Enda alternativet tycktes vara en intraosseös infart. Men skulle en sådan fungera med tanke på pojkens svåra bäckenskador?
– Vi tog ett snabbt beslut att applicera en EZ-IO i pojkens tibia (skenben) på den sida där höft- och lårben var mest intakt. Via infarten administrerades injektion Ketamin, dels för att smärtlindra men också för att kunna utläsa om det blev en förväntad läkemedelseffekt berättar Fredrik Andersson
Huvudfrågan var förstås om det fanns en stabil blodcirkulation från skenbenet upp till pojkens hjärna?
– Pojken blev smärtlindrad av Ketamin-injektionen och därmed var frågeställningen besvarad.
Snabbt kompletterade vi med infusion Voluven och Ringer Acetat under övertryck berättar Fredrik vidare.
Fixerad och stabiliserad. Nu hade det gått sex minuter sedan ambulansbesättningarna kom till olycksplatsen. Pojken var fixerad och stabiliserad och infarten till blodflödet säkerställd. Fem-åringen transporterades till Sunderbyns sjukhus i Luleå och han hade palpabel radialispuls (blodkärl i underarmen) när han fördes iväg.
På sjukhusets intensivvårdsavdelning stabiliserades pojken ytterligare och därefter flyttades han till Karolinska sjukhuset i Solna och Astrid Lindgrens Barnsjukhus för ytterligare specialistvård. Tillståndet var fortfarande allvarligt men nu stabilt.
Samtal från Stockholm. Några dagar senare ringde pojkens ansvarige läkare på Astrid Lindgrens Barnsjukhus, personligen upp Fredrik Andersson, och berömde ambulanspersonalens agerande på hämtplatsen. Den intraosseösa infarten EZ-IO hade räddat pojkens liv. Skadebilden var komplicerad. Krossat bäcken, femurfraktur och stora kärlskador både på ven- och artärsidan. Idag, två år efter olyckshändelsen, mår pojken bra bortsett från en liten hälta.
Bra vid hjärtstopp. Fredrik Andersson använder intraosseös EZ-IO infart på alla patienter med hjärtstopp och övriga nödsituationer där vaskulär tillgång inte kan fastställas på annat sätt. Han anser att det är den snabbaste, säkraste och effektivaste metoden att skapa en fri venväg på en svårt sjuk eller skadad patient.
Text: Sven Åsheden Foto: Privat..
