Den största bärgaren

Världens största bärgare, säger Jan. Troligen har han rätt. Det är en riktig monstertruck han har byggt.
Inte nog med att den mäter 13 meter. Dessutom finns en utdragbar, sex meter lång, anordning längst bak. Med den kan man lätt lyfta en stor lastbil ur ett dike.
Det är svårt att manöverera det här monstret ute i trafiken. Det är bara Jan och några till på företaget som klarar det. Men vad säger polisen? Jodå, det går bra. Jan har lyckats förhandla sig till permanent dispens på de norska vägarna.
Att tanka bilen på en vanlig bensinmack är omöjligt. Den får helt enkelt inte plats. Problemet löste Jan genom att använda bommen där bak som tank. I den finns 700 liter diesel. Dessutom är ytterligare en tank på 300 liter monterad något längre fram i skapelsen, som för tankarna till ett lokomotiv.

13 liter per mil
76 mil klarar Jan på fulla tankar i sin bärgare. Men den lär knappast vinna några miljöpoäng. Bilen drar 13 liter diesel per mil!
Växellådan har 16 växlar. På den lägsta är topphastigheten två km/h, vilket säger en del om kraften.
Toppfarten är 115 km/h. Inte illa med tanke på vikten – 38 ton. Men den är inte byggd för att gå fort. Den ska kunna rädda liv och skapa reda på olycksplatser, oavsett de inblandade fordonens storlek.
Det var i slutet av 60-talet som Jan Michelsen började arbeta som bärgare. Han kände snart att det här verkligen var ett jobb som passade honom. Förutom själva bärgningsarbetet hade han också ett stort intresse för motorteknik. Med tiden spred sig ryktet om hans kunnande.
1975 blev han ombedd att konstruera en spektakulär, vansinnig och alltigenom rolig racerbil som skulle spela huvudrollen i en film. Han utgick från en Cadillac som förseddes med en motor på 500 hästar. Filmen fick namnet Flåklypa Grand Prix och är fortfarande den största norska filmsuccén genom tiderna.
Många bärgningar och egna konstruktioner senare började Jan skissa på en bärgare som skulle klara allt, där tyngd och storlek inte skulle vara något hinder.
– Vi hade alltför många gånger hamnat i situationer där bilarna inte räckte till. Vi behövde bättre verktyg.
1997 började han bygga. Grunden var en begagnad dumper som han köpte i Holland.  Den hade en MAN-motor på 422 hk. Ramen förlängdes med två meter och boggien flyttades två meter bakåt. Mellan de två boggierna monterades en 9 tons pusheraxel, friktionsstyrd med broms. Dessutom byggde han till en extremt solid hjälpram.
I nosen placerades 4,2 ton bly. En rejäl motvikt som behövs om man exempelvis ska kunna lyfta upp ett godståg som vält.

Byggtid 4 år
– Erfarenheten från tusentals bärgningar var en drivkraft i arbetet, berättar Jan. Vi byggde så starkt vi kunde. Visst fick vi räkna en hel del på svängradie och sånt, men konstruktionen bygger i stort på erfarenhet.
Fyra år, otaliga svetsningstimmar och fem miljoner kronor senare var monstertrucken färdig att tas ut i arbete. Den hade då ytterligare en motor, en rak 6-cylindrig 380 hk Scania på 12 liter, strax bakom hytten. En Voith Diwa D 864 automat-transmission för över kraften till bilens drivlinje. Totalt ger båda motorerna en kraft på 800 hk.
Nu har monsterbärgaren arbetat i åtta år. Jan är full av historier om enorma bärgningsprojekt där bilen spelat en avgörande roll. Mest spektakulär är nog historien om en 6 meter hög cementcylinder med 9 meter i diameter, som använts vid sprängämnesproduktion vid en anläggning i Drammen.
– Problemet var att det fanns kvar högexplosivt sprängämne under cylindern. Det skulle saneras och därför var man tvungen att välta konstruktionen. Kättingen gick av, men vi klarade jobbet till slut. Fast det var nervöst.
Är den bärgaren fortfarande störst av alla?
– Det vill jag nok tro.
En affisch från filmen Flåklypa sitter på väggen i Jans trivsamma och lite stökiga, kontor på Konowsgate i Oslo. Bilder på monstertrucken finns också lite här och där på väggarna i företaget, som såldes till Viking förra året.  Deras krav för att köpet skulle genomföras var att Jan stannade kvar i friman, vilket han gärna gjorde.
Idag är företaget största bärgaren i Skandinavien, med 44 anställda och 35 bilar, varav 8 tungbärgare.  Cirka 50 000 uppdrag brukar man klara av varje år.  Jan har hunnit bli 64 år. Han är lite darrhänt, men några planer på att trappa ner har han inte.
– Det här jobbet är också min hobby. Det är fortfarande roligaste jag vet.

Text: Bertil Håkansson Foto: Jan Michelsen

 

Lämna en kommentar

Jag samtycker till att Samverkan 112 lagrar mina uppgifter enligt integritetspolicyn

*