Relationer som gör skillnad


I morgon torsdag (9/3) presenteras aktuella projekt och forskningsresultat inom det prehospitala området vid Högskolan i Borås, där ett 20-tal forskare, doktorander och studenter berättar om sina projekt och forskningsresultat vid ett forskningssymposium om prehospital akutsjukvård. Tidningen Samverkan 112 kommer enligt god tradition finnas på plats i Borås och bevaka symposiet.

Jag ser särskilt fram mot att lyssna till ambulanssjuksköterskan Cecilia Jansson som ska föredra sitt arbete under rubriken: Att sträva efter en god relation – ambulanssjuksköterskans upplevelse av relationen under prio-1 uppdrag.

I takt med de paradigm som sker inom sjukvården i allmänhet och ambulanssjukvården i synnerhet är relationsfrågorna viktiga att diskutera. Nyligen läste jag en debattartikel på temat ”bemötande” och funderade kring vilka koder som styr arbetet i ambulanssjukvården – om det alls går att prata om koder. Vi människor har olika uttryck och uttrycksformer som sedan upprätthåller eller kullkastar sociala relationer både privat och i yrkeslivet.

God kommunikation – något subjektivt

I den yrkesmässiga dialogen mellan vårdare och patient finns olika synsätt på vad som är god kommunikation. Vissa utvecklar kommunikativa färdigheter tidigt, medans andra kämpar med att göra sig förstådda eller vinna gehör för sina frågor i många år.

I yrkesrollerna som finns inom ambulanssjukvården är informationsutbyte viktigt. Utbytet sker i regel under en begränsad tid och ofta värdesätts kollegialt korta, klara koncisa fakta vid exempelvis en akut vårdinsats. Detsamma gäller mellan en larmoperatör och en ambulansenhet eller vise versa. Här spelar kanske koder, konventioner och sedvana in i samspelet mellan individer som kommunicerar med varandra. Mimik, blickar och kroppstryck är vanskliga att tolka, men utgör ofta en del av bedömningen om en människas mående eller ståndpunkt. Det finns människor som exempelvis eftersträvar ögonkontakt som relationsförstärkare medans andra upplever det som oerhört besvärande. Faktorer som irritation och trötthet spelar naturligtvis in här.

En god prehospital relation tror jag bland annat handlar om inställningen att aldrig lämna någon i sticket. Det borde vara ambulanssjukvårdens signum att i alla lägen sätta som främsta uppgift att i alla lägen rädda liv och därtill stå fria från dömande och åtskillnad. Helt enkelt för att det finns liv att rädda

Oro som påverkar våra samtal

Vad som gör frågan om kommunikation och relationer extra intressant i nutid, är att vi befinner oss i förändringens tidevarv. Flera stora reformer står för dörren och läget i vår omvärld utsätter hela sjukvårdsapparaten för ett förändringstryck, vilket naturligt påverkar oss som individer.

Ekonomi har i alla tider påverkat människor

Landstingen har fått statliga tillskott, men prognosen för skatteintäkter ser mörk ut enligt Sveriges kommuner och landsting, som även vill bli kvitt behovet av inhyrd personal. Behovet av inhyrd personal nådde sin topp 2016 och har beskrivits som ohållbar. Kostnaden för inhyrd vårdpersonal var hela fyra miljarder SEK 2016, vilket motsvarar en ökning på 1,5 miljarder sedan 2011. Läkarna stod för 74 % av kostnaderna 2016. Per invånare motsvarat ökningen i genomsnitt 203 kronor per invånare sedan 2011. Därtill så alarmerar Inspektionen för vård och omsorg (IVO) om bristande jämlikhet, svag samverkan och låg följsamhet av regelverk bland landstingen. Dessa faktorer påverkar oss och säkerligen också vårt sätt att förhålla oss till vårt uppdrag. Förändringar sker avseende föreskrifter och bemanningsstrukturer inom såväl sjukhusapparaten och ambulanssjukvården. Även räddningstjänsten erfar stora förändringar.

Vi kan helt enkelt inte förvänta oss det ena eller det andra utan bara konstatera att förändringar kommer ske. Förutsägbarheten är liten

För ambulanssjukvården är detta påtagligt då organisationerna förändras i landstingen, vilket förstås leder till vissa gissningar. En handfast lektion i ekonomi och granskning av landstingens budgetarbete säger ofta mer än appeller om värdebaserade metoder och personcentrerad vård. I vart fall om man vill få en vink om framtiden. Detsamma gäller de medborgare som bor i områden där landstingen av ekonomiska skäl helt sonika tar bort ambulanser eller experimenterar med flytande ambulanssjukvård. De som vill kan enkelt räkna ut att en vårdinsats kommer kräva väntan och en stor portion tur.

Nåväl, vi har nog alla nytta av självprövning inom området kommunikation. Det kan röra sig om uttryck som >>…förstår du vad jag menar?<< eller det alltmer förekommande >>…är det så…<<.

Kanske är vår största utmaning tystnaden… 

Henrik Johansson är kolumnist vid Samverkan 112

 

ANNONSER