Ingen ska vara förvånad – skador bara en tidsfråga

Nyligen har man uppmärksammat att ambulanserna i Västra Götalandsregionen inte håller måttet vad gäller framkomlighet och tillgänglighet. Stora och dyrbara ambulansfordon har köpts in via upphandling och uppgifter i media visar att ett tiotal ambulansfordon i samband med utryckningskörning har körts fast i snön. Ingen kan väl nu i efterhand påstå med någon större tyngd i argumenten att detta kunde ske. Huvudmannen för ambulansverksamheten borde ha vetat om att större viktförhållanden med nya ambulanser tillsammans med bakhjulsdrivna utryckningsfordon borde ställa till det i vinterväglaget. Också på andra håll i landet tycks det som om de ansvariga för ambulansverksamheterna är tagna på sängen. Vad kan detta bero på?
 
Tillgänglighetens år
I år är det tillgänglighetens år. Det ställs krav på att samtliga vitala samhällsfunktioner, myndigheter o.s.v. ska vara tillgängliga för alla medborgare. Detta borde även gälla ambulanssjukvården där framkomlighet, tillgänglighet och säkerhet borde vara ledord för att kvalitetssäkra ambulanssjukvården. Det räcker inte att beklaga fördröjningar eller avåkningar med att ett ambulansfordon inte var utrustad med ett halkskydd på de drivande däcken s.k. ”autosocks”. Och det handlar heller inte om att det bara tar ett visst antal minuter för ambulanssjuksköterskorna att sätta på dessa autosocks på däcken.
 
Rätt bilar och rätt utbildning
Ambulanspersonalen måste få rätt fordon, rätt utrustning och rätt utbildning. Men vad är rätt? Och vad sänder ambulanssjukvården för signaler när de tvingas erkänna att de egentligen borde ha fyrhjulsdrivna fordon istället för bakhjulsdrift utan framkomlighet? Spelet om säkerheten har redan börjat. Det är nämligen inte utrustningens eller ambulansens fel att det inträffar en olycka eller avåkning. Förarens överskattning av sin förmåga och dålig utbildningsförberedelse är något som måste tas på större allvar innan något allvarligt inträffar. ”Så länge en patient inte skadas är det ingen fara” tänker någon samtidigt som det kan ses som ett lotteri vilket utryckningsfordon som härnäst ska fara av vägen. Det är viktigt att samtliga landsting i landet ser över avvikelserapporteringarna och jämför med den insatsstatistik som tas fram av räddningstjänsterna. Ingen vet nämligen idag hur många utryckningsfordon som hamnar i diket. Medborgarna, medtrafikanterna och de patienter som omhändertas av ambulanssjukvården måste även få rätt till en ökad social trygghet. Alla måste få känna att hjälp kommer fram i tid på ett säkert sätt.
 
JÖRGEN LUNDÄLV, Docent i trafikmedicin, Umeå universitet och Universitetslektor i socialt arbete Göteborgs universitet
Jorgen.Lundalv@surgery.umu.se ;  Mobil: 0702-151186

Foto: Johan Wingborg.